Åtminstone musik

Jävlar vilken uppföljarsingel till "Vart jag mig i världen vänder" Den svenska björnstammen släppte nu då.
Jag blev helt matt av glädje. Älskar verkligen denhär refrängen, kan bli vinterns låt. /Oskar

När december månad drar igång vill ni så klart att ni ska hitta julkänslan. Vi ska hjälpa er en liten bit på vägen, här kommer 2011 års Jullåt.

Nya bekantskap, Zoe Boekbinder.
Älskar verkligen hennes röst videon till Saltwater är minimalistisk och riktigt snygg.
Slå ett getöga vettja! /Oskar

Jaha då har ännu en månad för oss jordbor gått. Novemberlistan är sammansatt och hoppas några av er subsc. och lyssnar en sväng (Y). /K-A

Om jag skulle sätta en slant på nästa stora svenska export skulle jag utan tvekan säga MRTN. Den svenska duon kommer från olika projekt och har sammansvetsats till en superduo. Kolla in dessa och lär er några nya fräcka moves tills nästa helg så blir du partajets mittpunkt. Måndagspuss /Oskar

Ja, tack för att ni följer denna blogg som har som ambition att bli störst i världen :O
Ikväll ska vi dansa! /Oskar

Jag var någonstans på gymnasiet när jag började lyssna på Smiths frontman Steven Patrick Morrissey som soloartist. Och tog mig tid att börja uppskatta detta geni som skapat så otroligt mycket för indiescenen och den mainstreamkanal vi idag blir matade med var och varannan minut. Under denna serie inlägg kommer jag skriva om några låtar som berört mig på ett eller annat sätt.

DJ duon som med sin egna knivskarpa stil slagit igenom med dunder och brak. Nu kommer deras efterlängtade album med titeln med den lätt rioniska titeln i love you, man. något med komma tecknet som gör det till en flerspråkig titel och redan där tycker jag man ser deras vilja att gå sin egna väg att göra "sin" grej och inte följa tyckare å förståsigpåare.

Imorgon far jag till Göteborg för diverse aktiviteter. Jag laddar upp med en nykomling i min playlist. Londongruppen Tribes är precis det jag går igång på när det kommer till brittiska band. Klassisk pop/rock som lika gärna skulle kunna komma från Manchester, Liverpool eller just Göteborg. Trevlig helg era snuttegrisar! /Oskar

De goa göteborgarna i Ram Di Dam är tillbaka med ett par nya låtar. Alla blev väl en smula knäckta av deras första singel Flashbacks som gavs ut i samband med Ep:n A Liar to admire. Nya låten Different beat är redan en ny favorit på kryddhyllan och jag hoppas på en fullängdare nu! /Oskar

En av världens mest hypade artister just nu är Florence Welch som bildar Florence + the Machine. Efter hennes hyllade debutplatta Lungs har förhoppningarna och förväntningarna varit skyhöga.
Ceremonials är en otroligt snygg skiva. Proffsigt producerad, läckra detaljer och Florence röst är inget annat än ett dödligt vapen. På intervjuer hon gjort efter skivsläppet återkommer hennes röst som mer av ett instrument än bara en röst. Detta hörs tydligt då allt kretsar runt rösten som nästan ständigt bryter tystnaden. Jag tycker hon fortsätter på den inslagna vägen från Lungs vilket är ett smart drag. Hennes sound är ganska unikt och det är svårt att lyssna sig mätt på detta. Det ända negativa är väl egentligen det som är skivans styrka i många lägen nämnligen rösten. Ibland blir det lite för mycket och lite för fläskigt men jag inser att det är en tunn linje att balansera på då hennes röst i de flesta låtar ger en gåshud deluxe! Efter mycket om och men ang. betyget så blir det ändå en 4:a, jag tycker skivan är storslagen och kommer hålla lååång tid framöver. /Oskar

Betyg:



Kolla in detta mäktiga framträdande på x-factor, låten heter Shake it out och är andra singeln.

Jag blev  förälskad i fredags eftermiddag. Hörde en låt på radion, kunde inte finna den. Fann bara en oerhört läcker teaser på youtube. Nu har den till och med kommit ut på Spotify och jag sitter med lurarna och ler brett. Så jävla bra! det är 2011 och nu kör vi!! /K-A

Malmöbaserade Vit Päls har nyligen släppt en Ep vid namn Studio Möllan sessions. Kan vara värd att lyssna på om man diggar svensk råpop. /Oskar

Jag har märkt på mig själv och mitt musikintresse att jag nu på senare tid börjat uppskatta musik i genrer jag förr aldrig la en tanke på. Ett riktigt bra exempel är Kelly Clarkson - Mr. Know It All , det är en ganska klassisk pop låt fast i mina ögon har den något extra. Den har en tyngd i texten och ett innehåll som hör att jag verkligen lyssnar på texten och inte bara låter den gå obemärkt förbi. Sen har hon en duktig pipa! visar att Idol i USA håller klass i jämförelse med våran pajas version.  Hoppas jag inte sjunkit för mycket i era ögon nu :) /K-A

Hösten 2011 kommer kanske gå till historien då den innehållit ett antal riktigt riktgit bra skivor. Detta har ni säkert märkt genom ett flertal 5 poängare.
Anna Ternheim är i och med denna skiva tillbaka efter förra succéplattan Leaving on a mayday. Denna gången har hon hunnit med att stadga sig i USA och skapat kontakter som speglar många av låtarna. Med hjälp av gubbar från Nashville har hon skapat ett helt nytt sound med tydliga countryinfluenser. Som vanligt på annas skivor är mycket vemod och sorg och det är kanske då hennes riktiga glans kommer fram. Jag älskar låtar som what remains och Bow your head som liksom rinner över en. Små detaljer blandas med storslagna ljudlandskap och liksom fängslar en. Jag hatar att upprepa mig men jag måste än en gång använda ordet mästerverk. Konsertbiljetten är redan bokad och jag kommer sitta och sippra mauro på första parkett! /Oskar





PS: kolla in när hon framför skivans bästa spår Walking Aimlessly på skavlan

Hittade två älsklingar idag. /Oskar