Min Morrissey resa del1
Jag var någonstans på gymnasiet när jag började lyssna på Smiths frontman Steven Patrick Morrissey som soloartist. Och tog mig tid att börja uppskatta detta geni som skapat så otroligt mycket för indiescenen och den mainstreamkanal vi idag blir matade med var och varannan minut. Under denna serie inlägg kommer jag skriva om några låtar som berört mig på ett eller annat sätt.
Första låten ut är från 88 och heter Suedehead. Den handlar ingenting om den brittiska subkulturen som var populär under sena 80 talet. Singeln nådde 5:e plats på Britternas singellista och slog alla tidigare singlar från Smiths. Just i skrivande stund kan jag relatera mycket till låten. Den jobbiga känslan som kan uppstå när någon du varit väldigt nära och som plötsligt dyker upp igen och allt man haft ihop kommer upp till ytan igen. För att sedan ryckas ifrån en, texten kan kännas otydlig men för mig slår den mitt i prick. Den finns absolut på topp 5 över hans verk.
Kommentarer
Trackback