Åtminstone musik

Så kom den äntligen, skivan som båda MTV och andra höjdare inom musikbranschen spår bli en av årets mest omtalade. Lana Del Rey eller Elizabeth Grant som hon egentligen heter har sannerligen lovordats både här och där så att lyssna på skivan var verkligen spännande. Efter att ha hört de två första singlarna trodde jag att detta skulle bli en ganska finstämd historia men där bedrog jag mig. Skivan innehåller massor av olika ansikten och skepnader. Från de vackra balladerna till någon slags blandning av RnB, pop, soul och hip hop. Hennes unika musik är onekligen svår att placera i något fack vilket jag gillar. Efter att ha lyssnat gång på gång på skivan kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det är med Lana Del Rey som gör henne så fängslande. Alla funderingar man hade innan skivan släpptes fick aldrig något ordentligt svar känns det som. Det enda jag vet är att Born to die bara är startskottet på en lysande karriär. /Oskar

Betyg:

Nu gled jag ner i snödrivan igen.
Här följer ett litet potpurri av vad som snurrat i mina högtalare senaste dagarna.

Först en ny låt av Oh My!




Sedan Laleh som utan tvekan kommer få ett kalasår med hennes nyfunna kändisskap. Första singeln från nya plattan, Some die young.



Sedan en akustisk version av låten Blue från First Aid Kits senaste platta.



Inom kort kommer recension av Lana Del Reys platta finnas på bloggen.
Avslöjar inte för mycket men herre jävlar.
Puss/Oskar

Efter låååång väntan är nu The Shins tillbaka med nytt material.
Första singeln heter simple song och låter riktigt bra.
Ser fram emot skivan.
/Oskar

Åker tidigt i morgon bitti på semetser. Om jag får tillgång till dator och internet kommer jag naturligtvis skriva ett par rader. Annars får ni hålla stilen i två veckor så ska jag återkomma med ny energi och ge er bra dos med nya inlägg. STAY CLASSY! /K-A

Det är inte varje dag man stöter på något musikaliskt mästerverk från Norge. Nu ska jag inte gå ut så hårt och säga att Philco Fiction är ett mästerverk. Men det är bra musik och en fantastisk sångröst från Turid Solberg. Enligt vad jag läst om bandet ska de vara ganska hypade i grannlandet, de kör med en lite mystisk stil som innefattar bland annat oljefats ljud och långa sågstråkar./K-A

Sonny Moore är som undertecknad född i det magiska året 1988, alltså 24 år gammal i Los Angeles. Han figurerar under artistnamnet Skrillex och har under 2011 tagit världen med storm. Han har lyckats med konststycket att göra hårda metal låtar melodiska och radiovänliga. Det är en ton och en känsla bakom varje ton som gör det speciellt och jävligt tight. Det unika soundet har gjort att han stuckit ut och fått många dansgolv röra på sig. jag ser ram emot 2012 och ett nytt album. /K-A

The Rapture - Sail Away - Remixes by DFA Records

Torontobaserade gänget bakom namnet The Darcys, har genom sin knivskarpa indie gjort en ruffig och naken avskalad indie. Hur kan man på ett bättre sätt lyfta fram en magnetisk röst än att ha trevliga höga lågt frekventa ljudd i bakgrunden och samtidigt ha en melodi som gör det spännande.

Irish Blood, English Heart En kaxig och mäktig låt som beskriver vad vår Morrissey är gjord av. Det är en av hans sneare låtar som finnes på albumet You Are The Quarry från 2004. Låten hade ganska stora framgångar och nådde en hedrande 3 plats på Storbrittaniens singellista. Den var även med i tvspels världen genom soundtrack på FIFA 2005 och en spelbar låt på Rockband. / K-A

Ja jävlar vilken skrivtorka det varit under julledighet och bakisdagar efter nyår.
Nu tänkte jag försöka krypa ut ur mitt ide och tipsa om detta härliga gäng från Kanada.
Lyssna på deras otroliga version av Gotye - Somebodey I use to know.
Puss/Oskar