Det är frågan jag ställer mig efter att ha lyssnat igenom Life in the trenches. De två göteborgarna Fredrik Lindson och Torbjörn Håkansson utgör electropopgruppen The Embassy, gruppen som alltid gått sin egen väg. Den här plattan är egentligen en samling outgivna låtar som legat och dammat i ett decennium. Vissa av låtarna har dock släppts som singlar och sedan aldrig fått någon efterföljande skiva. Detta faktum hörs ganska tydligt då albumet spretar åt alla olika håll. Man kastas vilt mellan lugna fina poplåtar och instrumentella experiment som tyvärr inte håller någon högre klass. Om Embassy i och med den här skivan vill komma tillbaka till de glansdagar de haft tror jag att de valt fel väg. Det tidigare så enkla Embassy borde ha fortsatt på den inslagna vägen och fortsatt med det dem gör allra bäst, ljuva och melodiösa poplåtar. /Oskar
Jag recenserade under veckan The Kooks senaste alster. Och det var en låt på den skivan som stack ut lite extra och blev en PP! låten heter så mycket som Runaway. /K-A
En trogen läsare är en som trots dålig uppdatering och inte alltid tillfredställande läsning står kvar och supportar.
Våran alldeles egna Danne "Pungen" Engberg är en sådan kille. Han är äkta och rejäl, en stor bit guldklimp med hjärtat på rätt ställe. Han kan det där med att bjuda upp till glada stunder och göra det oväntade.
Folk kan tycka vad de vill, Danne man står för sin åsikt och om det så handlar om miljöfrågor eller vem som tog beslutet om Kaknästornet. Har ni aldrig festat med Pungen har ni fan missat något, du får absolut inte ha några förväntningar på kvällen för allt kan hända och kvällen är vidöppen i detta genuina sällskap. Min kära bror och även bataljtvilling med Pungen brukar berätta hur lätt man kan ringa och fresta Danne. Det räcker med att säga att "Jaha här sitter vi och dricker likör..och har det bra" så väcks en vacker avundsjuka.
Vad jag har förstått så kilar Danne stadigt så tyvärr alla ladies! Våran ståtliga jätte är paxad. Bra tjej har funnit bra grabb!, Vi älskar dig Big Boy. /K-A med Crew
året var 2008 Och en av mina bästa vänner hette den sommaren Kooks. Inga konstigheter och inga invändningar på det. Vi delade samma intressen och hade samma syn på omvärlden.
Nu har det gått 4 år och att leva upp till den sanslösa prestation som kom i och med albumet Konk, känns övermäktigt. Resultatet blev en stillsam tillställning med några uppstickare. Och det är just uppstickarna som jag får känning för och som jag minns när musiken tystnar.
Den distinka akustiska gitarren är fortfarande en röd tråd och ger Kooks alster en till dimension och slätar över mycket. I detta fall vissa händelsefattiga partier då man inte riktigt vet om det är bra eller dåligt.
Tre bästa spåren: Junk of the heart (Happy), Runaway och Mr. Nice Guy /K-A
Tove Styrke jag säger bara ååå vilken donna!. Jag satt och gasade på ett brett vägparti då jag helt plötsligt hörde lilla Tove i ny kostym. Lyssna och känn vibrationerna./K-A
Jag har hört mycket men inte tillräckligt. Det är en slogan som jag utgår ifrån när jag letar ny musik. FM Belfast är nyhet för mig och jag riskerar i och med det uttalandet att vara sist på den förbannade bollen. Men det är en chansning jag tar. Deras singel American går i etern och har fått mig att stretcha smilmusklerna flertal gångerna.
Nu så till skivan! Det är Islänningarnas andra skiva och det är otroligt mustig pop som domineras av elektronika. Som jag absolut inte har något emot, sången är taggig med en serpentin sval damröst som breddar framförandet och ger spåren sin speciella karaktär. Jag har haft väldigt svårt att bestämma ett betyg. Jag skulle sätta en femma om det var tidig förfest musik jag skulle betygsätta men nu är det ju allround betyg. Och då blev det knivigt./ K-A
Det tuffaste jag hört idag stavas People at Parties. Det är sån där finurlig musikuppbyggnad som får en att haja till. Kommer de från USA? New York för att vara mer korekt. Och detta mina vänner är det fränaste jag hört idag! Ni får helt enkelt spänna upp snäckan och göra er egen bedömning. Favortien är så här långt Mineral Materiel /K-A
Dagens tips är höstens stora snackis Lana Del Rey som efter stora framgångar med singeln "Video Games" nu släpper videon till B-sidan "Blue Jeans". Nu väntar vi bara på ett album som förhoppningsvis är lika vackert som det vi fått höra hittills. Klicka play och låt ditt retrohjärta slå:
En halvtimme av låtar med karaktär!. Det är inget tråkigt mängdalbum som stoltserar med två hyggliga spår och resten utfyllnad. Nej här har vi 9 stycken välutarbetade låtar som alla har en kostym i rätt storlek och en röd tråd som fyller en med glädje och glada minnen.
Vincent är en artist som länge har figurerat i mellanskikten för mig. Med det menar jag en artist som inte riktigt har hittat sin stil och sitt uttryck. Nu har han vuxit flera storlekar och känns mäktig och visar prov på bra text författeri. jag kan i och för sig tycka att några av texterna är lite väl krämiga men det funkar med hans distinka röstläge. /K-A
Det händer något när jag åker bil. Jag uppfattar musik jag annars inte skulle finna värd att lyssna på. Det kan räcka med en stråke som följer en röd tråd i ett avlägset bakgrundsljud. Men här följer så klart tre bra låtar som jag snappade upp på radion idag, under en bilfärd på svensk landsväg. /K-A
En vecka som jag faktiskt inte fyllt med så mycket musik. Jag kom hem från min semester i tisdags, och ville då bara ha lugn och ro så har mest haft tv på i bakgrunden för sällskapets skull.
Men självklart har det blivit lite musik spelad ändå. Ingen dag helt utan musik som man lever efter./KAP
Här dykter det mediokra bandet Deportees upp med en kalassingel till deras kommande skiva. Om sanningen ska fram har jag aldrig fastnat för detta hypade band från Vindeln/Umeå men nu börjar det krypa i kalsongen. Smäktande pop med underbart tempo och sångaren måste tagit sånglektioner då detta låter otroligt bra. LYSSNA! God helg förresten/ Oskar