The Strokes - Angles
Likt en blommas odds att den ska öveleva eller växa upp till en färgexplosion, är comebacker inom musiken lika sköra. När jag fick höra om planerna för ett nytt album med The Strokes gick mina förväntningar upp i taket. Nu när man så har bekantat sig med första singeln och lyssnat igenom plattan är jag rätt klyven, vissa låtar får mig att le och tänka (det här är ju bra). Men sen kommer dipparna och jag börjar tveka på hur bra albumet är.
Strokes må ha åldrats och förändrats på många sätt men jag tycker det känns som ett dåligt val att släppa sitt koncept helt. Jag brukar ofta argumentera för förändringar och bredd i musiken, här får man en påse smågodig som en äldre dam har plockat ihop. Det finns jävligt goda bitar men sen finns de där bruna med färgglada prickar på...
Bästa spår: Two Kinds of happiness - Den har något 80 tals influerat som för mig till en minnes bra barndom.
Sämsta spår: Call me back - Får mig att känna oro och ångest.
/Kim postat i Mauritsius
Betyg:
Kommentarer
Trackback