Åtminstone musik

Jag heter och kallas för Anna (visst har folk försökt sig på smeknamn, men de har inte hållt särskilt bra i längden). Jag bor utanför Göteborg och läser sista året på tekniklinjen industriell design på gymnasiet. Önskar att jag kunde säga att jag ägnar all min fritid åt att repa med mitt supercoola band. Men nu existerar varken något supercoolt band eller någon instrumentkunnighet hos mig (mer än blinka lilla stjärna på piano och två ackord på gitarr). Jag kan dock ärligt säga att jag aldrig spenderar en dag utan spotify, och jag lägger en stor del av mitt studiebidrag på konsert- och festivalbiljetter.

Min första konsert var Håkan Hellström på trädgårdsföreningen i Göteborg. Det var sommaren 2001, jag var nio år och vi picknickade med familjen i gräset. Min senaste konsert var Teddybears under Göteborgs kulturkalas. Det spöregnade, men jag kan nog ärligt talat säga att den kan räknas in på min topp tio lista på bästa konserter (hela listan kan jag presentera en annan gång).

Om jag nu ska vara riktigt djup och beskriva mig själv med en låt så skulle det kanske vara Håkans ”Ramlar”. Inte för att jag ramlar särskilt ofta (eller okej, det gör jag... min koordination och balans är inte optimal) utan för att jag är ganska spontan. Jag har ramlat runt utan att riktigt veta vart jag vill eller ska. Sen att det också är en låt som inte många jag känner kan sitta still till är också en sak. Jag har svårt att sitta still, tröttnar lätt på saker och vill hela tiden ha något nytt.

Nu så vill jag bara tillägga två saker innan presentationen av mig är slut. För det första vill jag säga tack och lov för att detta inte är ett CV, för i det här laget hade jag varit ganska körd. Sedan hoppas jag att ni kommer uppskatta mina bidrag till den här bloggen.

Ser fram emot att ta musikbloggandet till nya höjder... höhö. 
//Anna