Hästpojken - Från där jag ropar
Idag är dagen då jag skulle varit på Hästpojkens releasekalas i huvudstaden, men det blev helt enkelt inte av. Synd, på en sån efterlängtad återkomst. Men trots det är en recension av skivan given.
Hästpojken debuterade förra året med albumet "Caligula" som spelades flitigt hemma i mitt pojkrum. Nu har bandet växt upp och flyttat hemifrån precis som jag och med det släppt sitt andra album "Från där jag ropar". Borta är de distade elgitarrerna och ångestfyllda punkinfluenserna som jag förvisso gillade, istället låter det nya albumet gladare, mer förfinat och akustiskt än Caligula. Men de självömkande texterna finns kvar och är fortfarande fyllda av melankoli.
Det är just den dubbelmoralen mellan melodi och text som albumet besitter som får mig att tänka på en väldigt bisarr dröm jag hade om Martin Elisson (sångare i bandet) för någon dag sen.
I "Caligula" handlade det mest om att allt går åt helvete medan "Från där jag ropar" på något ironiskt sätt försöker se det fina i misären.
"Och även om livet är förjävligt ibland, så kan vi ju lära oss nåt viktigt om varann" ur låten "Katarina är ett hål"
Jag ger albumet 4/5 men om ni frågar mig om en månad är det nog en femma.
Från där jag ropar är ett album som absolut är en värdig fortsättning på spåret Caligula plogade upp under 2008.
John's betyg:
Låtlista:
01. Små korta stunder
02. Jag förväntar mig ingenting
03. Ett bättre djur
04. Trummor & Bas, Trummor & Hat
05. Innan vi faller
06. När jag drömmer
07. Jag ser solen i dig (men den ser inte mig)
08. Katarina är ett hål
09. Jag e jag
10. Från där jag ropar
Albumet på Spotify
Hästpojken debuterade förra året med albumet "Caligula" som spelades flitigt hemma i mitt pojkrum. Nu har bandet växt upp och flyttat hemifrån precis som jag och med det släppt sitt andra album "Från där jag ropar". Borta är de distade elgitarrerna och ångestfyllda punkinfluenserna som jag förvisso gillade, istället låter det nya albumet gladare, mer förfinat och akustiskt än Caligula. Men de självömkande texterna finns kvar och är fortfarande fyllda av melankoli.
Det är just den dubbelmoralen mellan melodi och text som albumet besitter som får mig att tänka på en väldigt bisarr dröm jag hade om Martin Elisson (sångare i bandet) för någon dag sen.
I "Caligula" handlade det mest om att allt går åt helvete medan "Från där jag ropar" på något ironiskt sätt försöker se det fina i misären.
"Och även om livet är förjävligt ibland, så kan vi ju lära oss nåt viktigt om varann" ur låten "Katarina är ett hål"
Jag ger albumet 4/5 men om ni frågar mig om en månad är det nog en femma.
Från där jag ropar är ett album som absolut är en värdig fortsättning på spåret Caligula plogade upp under 2008.
John's betyg:
Låtlista:
01. Små korta stunder
02. Jag förväntar mig ingenting
03. Ett bättre djur
04. Trummor & Bas, Trummor & Hat
05. Innan vi faller
06. När jag drömmer
07. Jag ser solen i dig (men den ser inte mig)
08. Katarina är ett hål
09. Jag e jag
10. Från där jag ropar
Albumet på Spotify
Kommentarer
Trackback