Åtminstone musik

Jaha då är man hemma från Karlskoga festivalen PIP. Och vad är den första spontana reaktionen. Att mn nyss avrit på den utan tvekan lerigaste och jävligaste festival någonsin!. Det var lera till knäna, man fick sova i bilen, det var ett berg man skulle bestiga för att ta sig till festivalområdet. Och ja klagosången går ju att göra såå mycket längre. Men Musiken kan man inte klaga på det var bra artister och de levererade utan att bli minsta påverkade av att det föll e sjö över publiken. Mina egna höjdpunker blir utan tvekan Kristian Anttila som gjorde ett smått hysterisk spelning på lilla tältscenen, men några nya låtar + alla hans befriarlåtar som smutser, västra frölunda, vill ha dig, paul weller you name it så blir det fantstiskt bra. Skulle även vilja hylla Melody Club som på den stora scenen i spöregnet får varenda kotte att svänga på sina lurviga.
Under SMK föll alla i trans och man visste inte vad som var dag eller natt. Helt fantastiskt till och med jag glömde bort hur leriga mina skor var. Bob Hund gjorde väl inte heller någon besviken, svårt att misslyckas med sin liveshow. Tyvärr missade jag Anna Ternheims Stagedive. / Kim