Åtminstone musik

Den norske rockbruden Ida Maria är tillbaka efter ett uppehåll från musiken. Hon gick mer eller midre in i väggen efter dubetplattan och allt turnerande som följde.
Katla är en rå, tuff och naken platta som inte viker sig för något. Rösten är oklanderlig och de tunga riffen sitter där de ska. Plockar ut Bad Karma som favorit.

Oskars Betyg:

The Drums är räddningen inför sommaren när det kommer till indiepop med tydliga basslingor.
De levererar musik vi aldrig visste att vi behövde med ett sound jag skulle beskriva som 10% Wavves 10% Embassy 30% Joy Division och 50% Renodlad Pop.
Den relativt färska New York-kvartetten sägs vara stadens största snackis sedan The Strokes.

Summertime EP håller måttet genom hela skivan och jag vill pusha extra för låtar som "Let's Go Surfing", "Down By The Water" och "I Felt Stupid".
För er som föredrar live, så har ni chansen i Augusti då de dansanta snedluggarna gästar Way Out West.
Vi snackar om en platta som passar perfekt att ha i bilen en solig dag påväg mot äventyr.
Vi snackar om riktigt vass pop från Brooklyn, NY.



Johns betyg:


1. Let's Go Surfing
2. Make You Mine
3. Don't Be A Jerk, Johnny
4. Submarine
5. Down By The Water
6. Saddest Summer
7. I Felt Stupid

The Drums - Let's Go Surfing:

Idag är dagen då jag skulle varit på Hästpojkens releasekalas i huvudstaden, men det blev helt enkelt inte av. Synd, på en sån efterlängtad återkomst. Men trots det är en recension av skivan given.
Hästpojken debuterade förra året med albumet "Caligula" som spelades flitigt hemma i mitt pojkrum. Nu har bandet växt upp och flyttat hemifrån precis som jag och med det släppt sitt andra album "Från där jag ropar". Borta är de distade elgitarrerna och ångestfyllda punkinfluenserna som jag förvisso gillade, istället låter det nya albumet gladare, mer förfinat och akustiskt än Caligula. Men de självömkande texterna finns kvar och är fortfarande fyllda av melankoli.
Det är just den dubbelmoralen mellan melodi och text som albumet besitter som får mig att tänka på en väldigt bisarr dröm jag hade om Martin Elisson (sångare i bandet) för någon dag sen.
I "Caligula" handlade det mest om att allt går åt helvete medan "Från där jag ropar" på något ironiskt sätt försöker se det fina i misären.
"Och även om livet är förjävligt ibland, så kan vi ju lära oss nåt viktigt om varann" ur låten "Katarina är ett hål"

Jag ger albumet 4/5 men om ni frågar mig om en månad är det nog en femma.
Från där jag ropar är ett album som absolut är en värdig fortsättning på spåret Caligula plogade upp under 2008.

John's betyg:




Låtlista:

01. Små korta stunder
02. Jag förväntar mig ingenting
03. Ett bättre djur
04. Trummor & Bas, Trummor & Hat
05. Innan vi faller
06. När jag drömmer
07. Jag ser solen i dig (men den ser inte mig)
08. Katarina är ett hål
09. Jag e jag
10. Från där jag ropar

Albumet på Spotify

Wow, var börjar man? Kasabian är tillbaka med en tredje platta som fått mig i chocktillstånd. På ett bra sätt, för skivan är bra.. Riktigt bra. Soundet känns igen från tidigare album men på ett mer självsäkert och uniformt sätt.  Det är bra tryck i låtarna och det är svårt att låta bli att dansa. West Ryder Pauper Lunatic Asylum är ett album som ratats av kvällsbladen men älskats av oss här på bloggen. Den psykadeliska ådran i dess tunga brit-pop lever kvar och jag kan inte annat än att tolka in låtarna i diverse slowmotion scener ur olika actionfilmer.
Favoritlåtar är Underdog, Where did all the love go?, Fast fuse och Fire.
5 av 5 får ni av mig, John.





Låtlista:
1. Underdog
2. Where Did All The Love Go?
3. Swarfiga
4. Fast Fuse
5. Take Aim
6. Thick As Thieves
7. West Ryder Silver Bullet
8. Vlad The Impaler
9. Ladies & Gentlemen (Roll The Dice)
10. Secret Alphabets
11. Fire
12. Happiness


Kasabian - Fire:

The Rakes är som en syratripp i Bangladesh! Helt jävla insane sjukt bra ös och verkligen ett band man kan sätta stämpeln "Partyband" på. Deras senaste fulllängare Klang når inte riktigt lika högt som plattorna Capture/Release och Ten New Messages. Men skivans höjdpunkter är verkligen höjdare, Loneliness of the outdoor smoker där kommer det klassiska brittiska gitarr plockandet fram som ger själen sånt lyckorus. I låten The Light From Your Mac visar de fram en ny lite Beatles aktig sida som är helt fantastisk, basgången och texten ger mig allt jag vill ha en tisdagsmorgon utdrag från låten:

Girl, I slip into your bedroom
The light from your mac cuts through the gloom, like moonlight
Its so fucking grim out there, lets hibernate
I'm sick of people obsessed with there clothes and hair
Never leave London, New York or LA
Fuck it, lets hibernate

Vad som drar ner betyget är att skivan är för ojämn, vissa låtar håller helt enkelt inte klass nog och känns som de är framstressade för att fylla ut skivan. / Kim

Betyg:





Låtarna:

01. Loneliness Of The Outdoor Smoker
02.The Light From Your Mac
03. The Woes Of The Working Women
04. That's The Reason
05. Muller's Ratchet
06. Your In It
07. The Final Hill
08. 1989
09. Bitchin' In The Kitchin'
10. Schakleton

Skivan drar direkt igång med singeln och den kommande sommarplågan "I heard of a girl".  Och i ärlighetens namn så är det en jävligt bra låt i genren och de flesta tror jag uppskattar den lättsjungna refrängen och den popiga melodin. Men hur är resten av skivan då? Jo den är lekfull och Lindas pianoklinkande är fortfarande stommen i hennes musik. Ibland dippar skivan ordenligt med några låtar då takten verkar vara på tok för låg för sången och gör att man till viss del tråkas ut. De stora ögonblicken kan man räkna till framförallt 3 låtar: "Is this the end" där den akustiska gitarren och den framstående sångrösten gifter sig och det blir ett kexchokladliknande bröllop. Sen är det "A daughter or a son" där som nämnt pianospelet lyfter låten ohyggligt mycket, och till sist är det "Bourgeois Shangri-la" där ett sammarbete med Amanda Jenssen som gör att den blir rapp och härligt explosiv.  Avslutningsvis en mysig skiva i bakgrunden på parmiddagen, Miss Li sjunger bra! / Kim

Kims betyg:




Låtarna:

1. I Heard Of A Girl
2. Dirty Old Man
3. True Love Stalker
4. Polythene Queen
5. Is This The End
6. Dancing The Whole Way Home
7. Stuck In The Sand
8. A Daughter Or A Son
9. Bourgeois Shangri-La
10. The Boy In The Fancy Suit
11. Stupid Girl

Med första singeln "Spring Ricco" inleder Florence Valentin sitt tredje studioalbum. Direkt hörs den melodiösa popmusiken och förväntninagrna infrias. Sångaren och frontfiguren Love Antell skildrar återigen sin samhällskritiska syn till tonerna av ljuvlig svensk pop som nosar åt Håkan Hellström hållet. Många tycker att låtarna är rena covers och att Florence snor men det ser inte jag som något problem. När andra låten på plattan "Mitt allt" brakar lös är succén nästan fullbordad. Det sjungs om drogmissbruk och allmän missär på gatan. Kanske är det just de mörka texterna som får Florence Valentin att bli så spännande. Små detaljer blandas med stora problem och förenas i denna melankoliska pop. Jag tycker skivan har allt. Från de dansanta låtarna som "Mitt allt", "Du kommer gå långt" och "Spring Ricco" till de lite mörkare och lugnare låtarna.

Oskars betyg:


01. Spring Ricco
02. Mitt allt
03. Vårt hem, vår borg
04. 8 & 5
05. Du kommer gå långt
06. Bilen brinner
07. Såld är såld
08. Jag är hellre blind än ser mitt liv utan dig
09. Mellan krigen

Florence Valentin - Spring Ricco på Spotify